† † †

Jag är nyklippt, ny-"im-over-all-this-sheiizzzz-and-done-with-love-and-crushes-atm", nyskrubbad och nyfödd. Eller, jag önskar jag var nyfödd. You like me? men hallå, get over it.
or go on with it....

Got me dealing with my insecurities, like I'm at war with these feelings I'm feeeling. I feel like I'm dreaming, I'm dreaming of you, I'm dreaming but I've not got a clue what I'm doing here. You've got me so messed up. All these feelnigs are fucking me up.
You're a junkie and a drunk,
But you're all that I want.
I'm trying hard t let you go.

You broke me once and now I can't stop breaking. Everytime you leave you leave me shaking, I can't breathe cuz you're love is taking all the air away. I can't see the sight of you is blinding, like electric shocks.
Your love's my lightening. I'm so scared
But this shouldn't be frightening
Trying hard to break away.

Jag blir sjukt trött på allt, väldigt ofta känns allt skit.
piss/kuk/bajs/fitta/röv/svin/gris
Nu kan jag inte få ut några ord alls, jag kan inte beskriva detta alls. Men det är väl för att jag är hungrig, grinig, rastlös, och otroligt hopplös. Jag vet inte vad jag ska säga om livet längre.
Jag vet inte vad jag ska känna för någon längre.
Ibland vill jag bara skjuta mig själv/röka skallen av mig/försvinna ner under marken tillsammans med någon som fattar.
Förstår ni?


Det är så att jag fryser men jag orkar inte ens sätta på mig en tröja. Jag vill inte äta. Jag vill inte vara här.

men OHHHH! var finns du när jag vill ha kommentarer på mina dumma, idiotiska, och rent ut sagt meningslösa inlägg om dagdrömmar och sådanna saker som aldrig kommer gå i uppfyllelse bara för att jag tänker för mycket på dem. Drömmar kommer aldrig att slå in, typ. 99.99% av fallen går det inte. Inte ens du kan slå de oddsen.
Men jag vill ha dig här. Var finns du nu då?!?! Jag är desperat.

Hur ska jag förklara då... så att jag själv kan förstå.

Jag sitter i en vit utestol av plast, och kylan sticker mig under låren. Jag stirrar på min cykelnyckel som om det är nycklen till ditt hjärta. Jag vill inte vara här längre, och det svider bakom ögonlocket som det gör när man får tvål i ögat. Jag tror på det varje gång: att om jag gömmer mig i folkmassan kan jag inte känna mig ensam, men det blir motsattsen varje gång.
Jag sa det till henne: Jag orkar inte bli kär mer, jag orkar inte finnas här. Jag måste försvinna härifrån.
Jag sa det.

Sedan tog han mina händer i sina, och sa att jag kunde lita på honom. Om ändå alla var lika godhjärtade. Sen höll han om mig en sista gång innan jag cyklade hem i natten, utan varken jacka eller självförtroende.
Allt händer för en anledning: och det här hände för att jag skulle kunna glömma allt.
Men det blev motsattsen igen.