† † †

Men bara för att världen hatar miffon och nollor betyder inte det att det ska göra så ont. Jag kan inte hjälpa att jag fattar noll, är trögfattad och dum.

Det är alltid fel människa, pojke, flicka, vän, familj, farbro. Random creepy guy walking on the street. I cross my fingers, hope to god he doesn't turn around, whissles, "yeah, you're real fit. I'd tap you in a heartbeat. Can i have you digits?"
Jag skulle inte tro det.

OK. tillbaka in i drömvärlden. Där är det du och jag. Precis så som jag vill ha det. Jag är trött på all ångest, stress, fel saker som händer vid fel tillfällen. Jag önskar man kunde välja sitt öde. DÄRFÖR VÄGRAR JAG TRO PÅ ÖDET. Det har aldrig gjort mig något gott.
Det är bara en jävla huvudvärk. En fett jobbigt huvudvärk, som inte går över fast jag häller i mig alldeles för många tabletter. På burken står det att man bara ska ta max.2 var fjärde timme. Jo visst, ni kan lika gärna skjuta mig.

Jag sprang, kände inte benen som bar mig. Allt jag tänkte på var du. Att du skulle stå där när jag rundade hörnet där borta..
Men jag tänker inte ofta på dig, bara när jag äter, chattar, väntar på tåget som alltid är sent, när jag sitter på lektionerna och inte fattar ett piss, dricker sprit och är dum, jag är ofta dum, myser med min katt i knät som egentligen inte alls vill sitta där, pratar med min vänner, shoppar, lyssnar på Markus Krunegård, sover och drömmer, kollar på TEVE, sjunger...
Det är alltid jag, ensam. Jag tänker på dig.

YOU'RE STUCK IN MY HEAD. GET OUT. YOU DON'T WANT TO BE WITH ME
TRUST ME
THE WHOLE ENTIRE WORLD HATES LOSERS LIKE ME.
THE WORLD HATES LOSERS

För jag kan inte bestämma mig, om jag ska glömma dig eller kämpa emot alla andra som säger att du är dålig, inte bra för mig. DU FÅR MIG ATT MÅ ILLA. Och hur har jag förtjänat att hamna här, i den här situationen? Det känns bara jävligt fel att vara så här förvirrad.

Det är bara en lång väntan. Jag väntar ut den här striden, och ödet får föra mig vart som. En skog med alldeles för lite träd för att egentligen vara en skog, där sitter du och håller en kniv. Jag kan inte röra på mig, benen har sjunkt ner i mossan som rötter till ett stort träd, och jag är fast. Där är ett stängsel, el kanske? Det är kvavt, svårt att andas.
Jag är fast. Jag har fastnat.
Du försöker inte underlätta på det här. För jag står emellan dig och din fiende. Men du har alltid haft en fiende, och jag har alltid varit i tomrummet som är mellan dig och världen. Jag är stilla, och jag kan knappt andas längre.
Jag har hållt andan i flera år nu. Räcker det inte snart? Är det inte tillräckligt länge nu?
Är jag din gisslan?
Det känns så. Jag är instängd. Och jag ska rymma.
Jag ska lämna det här rummet, fyllt av vakum. Jag ska andas fritt igen, och jag ska vara fri. Jag ska rymma till någon annans rum, fast fyllt av kärlek. Ett rum, ett hjärta.
Du är en uttjatad mening i ett förgånget kapitel i boken om mitt liv.
Jag hör dig inte längre.
Jag är inte din gisslan.

Jag är yr. Och det blir bara värre när jag blundar och tänker på dig. Jag låg vaken hela natten. Åh, jag har gjort bort mig.
Igen.
Jag vill ha dig här.
Alla andra sitter i soffan, dricker starköl och sjunger "men det är på dig jag tänker i hemlighet". Förstår ingen annan hur ont de orden måste ha känts, hur det gjorde ont i bröstet när de orden kom ut genom munnen? Jag vill knappt finnas mer.

OK. Jag ska gömma mig. Någonstans. I ditt hjärta? Nej, inte i ditt, honoms eller mitt eget.
Jag ska springa. Långt härifrån, för jag skäms och jag orkar inte med att alla mina tankar ska jaga mig med olustiga minnen. Hemska minnen, oh. Jag vill radera allt. Som Kate Winslet i den där filmen, bara radera allt.
Oh.
Jag suckar och gömmer mig under en filt på vardagsrumsgolvet, de andra spelar dunka-dunka musik och dansar lite halvhjärtat balanserande på fotsulorna. Jag är i vägen.

[Jag behöver dig mer än jag älskar dig och jag älskar dig så himla mycket]

" 'Jag tänkte på dig hela dagen idag.
Att jag skulle träffa dig på kvällen. Minen du skulle ha när du mötte mig. Sättet jag skulle öppna munnen när vi pussades, lite halvöppen så att du skulle ändra dig mitt i pussen och göra det till en kyss. Hur vi skulle gå ner längs gatan, vilka skyltfönster vi skulle stanna framför
och vilka vi bara skulle gå förbi.
På alla människor som skulle se oss och undra vilket roligt ställe vi var på väg till.' "

Gunnar Ardelius

Alcohol. Cigarettes. Drugs. Sex.
It will not satisfy this want, this need. This passion inside will always burn for you. And you alone.
But it's odd, because I am alone. You say you feel the lonlieness, but you don't understand. I come home, I sit alone. I wait for the phone to ring (ringring) but it never does. I wait around for you to show up, for any sort of sign. This guilt is too hard to handle.
I will show the world, I will show you, what I can do with myself. I'll become something great and then you'll want me. Because here I am, you're great and I want you.
These words have never meant anything to you.
I want you.
I want you so bad.
I want you so badly.
You. Just the way you are.


"I'll leave my room open till sunrise for you
I'll keep my eyes patiently focused on you
Where are you now I can hear footsteps
I'm dreaming
And if you will, keep me from waking to believe this
I'm lost without you"

Jag vet inte exakt hur länge jag stod där och väntade (sex minuter och femtiosex sekunder) men det var plötsligt mörkt och gatlamporna lös upp lite dämpat och fegt.
Utan dig är det alltid kallt.
Små, små snöflingor är bara jobbiga, och dumma flickor som pratar alldeles för högt ville jag strypa.

Ta tåget, 07.45.
Åk hem, 14.51.
Jag orkar inte, snälla någon skjut mig. För kanske, i himlen, eller bara någon annanstans, kan jag få vara nära dig. Som en vålnad kan jag röra mig obemärkt, och jag kan sitta 'front-row' i din film. Ditt liv som jag vill vara del av.

Somna 03.37.
Vakna för tidigt.
Jag kan inte sova längre. Eller, någonsin. Något saknas. Någon...
Jag blundar så hårt det går, hoppas att det inte är du som saknas eftersom du är så långt borta.

Drömma mig bort. alltid
Du och jag. Jag och du. vi. alltid.

Jag vill inte ha hans dumma, jobbiga lukt på mig längre.
För allt jag luktar är dig, och det är dig jag tänker på. Det är alltid du när hans läppar är pressade mot min hud. Jag vill känna dina läppar, och den underbara närvaron i dina ögon.
Jag förstår ingenting och allting på samma gång. Allt är så självklart, men jag kan ändå inte få ihop det.

Jag vill se dina ögon, jag vill möta din blick. Ta smärtan, kasta ut den genom fönstret, och sedan är det bara du och jag kvar.
När jag tänker på dig vill jag alltid sjunga kärleks-låtar. Dum kärlek, som får mig att känna så här.
Men du är så fin.
Och när månen är så här klar och full, vill jag vara nära dig.
"These burning desires"
Because when things get complicated I tend to hide behind something else. Like I've done now, for months. But you should be mine, and I should be yours.
I just want to be yours.


Du är min dagdröm, den dagdröm jag alltid drömmer. Den som är ljuvlig, problemfri, smärtfri, och perfekt.
Det är bara du och jag i min dagdröm.
Men du är bara min dagdröm.
Kom till mig.

-"Ensamhet kan båda vara fridfullt och fruktansvärt"
-"Negativ känsla av att vara ensam, antingen för att andra människor inte återfinns omkring, eller för dessa är alltför annorlunda eller avvisande"


Det är ju inte den typen av ensamhet jag menar, utan den typen som att du inte är här och jag blir ensam på mitt kalla rum och fastnar i tankar jag inte orkar tänka längre. Skulle inte du för en gångs skulle vara här? Just precis här, brevid mig.
   Den ensamheten som gör ont i hjärtat. Och jag vet inte vilken slags kärlek det här är längre. Jag vet inte vad det är för kärlek jag söker. Jag önskar du var svaret.
   Försök att glömma dig misslyckas alltid, för det har ju alltid varit du och jag. Men du lägger inte märke till oss längre. Du är självupptagen och jag hatar det.
Jag tror, att du inte vill stanna längre, att du inte vill ha mig och att du tror att du är bättre än mig på något sätt.
  Men du, det är du inte. För jag erkänner att jag saknar dig, att jag faktiskt behöver dig. Men inte som den du är nu, utan som den du var. Då när vi först träffades. Allt var kaos och du sa att jag var ditt ljus i det svarta mörkret.

Det här är till dig, men det vet du inte. Du förstår inte det här längre.

Bloodbank -listen

LÄNGTAN
jag hatar att man inte kan få allt man vill ha. Att människor inte förstår vad det är man vill ha av dem, och att de inte ger det till en då. Det blir en stor vägg mellan oss, orden hänger tungt i luften utan att du ens behöver öppna munnen. Du sa att musik är det bästa som finns i hela världen.
Jag ville vara din bäst-i-hela-världen.
Jag ska trolla bort dig, du ska inte finnas längre, och jag ska inte vara deprimerad över allt som du aldrig gjorde.
PASSION
Det är dig jag vill ha. Ett nytt objekt för min åtrå, det kan inte bli bättre än så här. Det är slut med tårar, knivar mot min hals och elaka hot i natten. Nu är det:
"du och jag, viska i mitt öra och håll dina armar om mig för alltid".
Andas du tungt i takt med mig, och jag ska göra allt för dig.
Ett nytt kapitell.
Våra hjärtan är fulla av synder men du vill ha mig för den jag är.

Livet är enkelt i min drömvärld.