You're the last person I thought would be on my mind and still here you are

Varför just tankar om dig? De gör ont. River, skapar en plågsam väg genom mina tankar, lämnar djupare sår än någonsin. Jag ville glömma, jag vill inte tänka mer. Jag trodde det var min hjärna som gjorde ont, men det är hjärtat som värker. Alltid, hela tiden, aldrig. Du har försvunnit, men det var ju jag och mina tankar som raderade dig. Du fick inte vara kvar, men nu skriker hjärtat för att bli hört. Jag väljer att inte lyssna för jag vet att du aldrig kommer att höra.
  Detta är ett rop på hjälp. Hör du så väljer du att inte göra det. För, varför skulle jag tänka på dig? Varför, när jag valde att glömma dig och ditt hjärta? Tänk inte på mig. Det är ju ditt hjärta jag sårade så djupt.
Det gör ondare nu än någonsin. Det är kallare nu. Vinter har misshandlat min själ på alla sätt men det är ju vad jag har förtjänat. Jag vill inte tänka, på dig eller någonting. Jag vill springa från det förflutna, men jag kan inte springa från mig själv.

Kärlek. Det är bara ett krig. Ett krig som inte kan vara så verkligt eftersom det gör så ont.
Kärlek. Det är bara en dröm. Som inte alls är verklig eftersom krig och lycka inte går ihop.

en sönder-bombad skola i Pakistan. Nej där drar jag gränsen

   Du och jag bar på ett ofärdigt vit dockskåp med blåa knutar som du gjorde själv för så länge sedan, upp för trapporna i en allt för gammal trappuppgång. Träflisor i fingrarna som är omöjliga att få ut är udda metaforer för vår relation. I ett annat universum.

Vi skulle vara bra, och du skulle vara lika bra för mig som jag för dig. När du inte ville ha mig skulle jag kunna ändra på det, och du kunde förbli min för alltid. För att i mina drömmar är det du och jag, en blommig äng och en svag vind med en underbar obeskrivlig doft av nya minnen som jag aldrig ville glömma.
Men när vi sågs var det dock vinter. Kallt, snö och alltför hård is som vi inte kunde åka på. Du höll dina mjuka armar om mina axlar men den kärleken var det bara jag som kände. Nu är det kallare än någonsin.

The sins of the flesh, are simply sins of lust

Happiness:

-
Boys and kissing
- Daydreaming of you
- Screaming at the top of my lungs
- Not paying attention
- Other people getting hurt

Trapped by pretty eyes and letters for all time, the only thing that I've been waiting for

   Lusten till livet, var har den tagit vägen? När du ej är här faller mitt liv samman och det svartnar för ögonen. Du kan få mig, du kan ha mig när du vill. Men du vill inte. Vad hände med kärleken?
Du och jag, och livets vägar. Jag skulle göra alla mina val enligt dina, och det skulle vara vi för alltid. Förälskad i någon annan sa du inte ett ljud och gick din väg. I tomma rum och tomma löften gömmer jag mig för verkligheten, och dina ögon är allt jag ser när jag blundar. Jag vill bara att du ska sluta stirra med dina perfekta vädjande ögon, och att om du måste gå skulle du ta mardrömmarna med dig.




/damaged goods

in your head


the violence caused such silence

Jag ser de oförskämda bratsen på teve-skärmen, och ett par röda orörda ljus sätter stämningen. Deras liv är orört vad det gäller ångest, depression och verkligheten. Livet suger, och man kan faktiskt köpa lycka. It could be you and me until the end of time. Medan mina tankar flyter på regnfyllda moln bor du i en solnedgång, utan att se dig om.
   Kärleks låtar får mig att må psykiskt dåligt, och din frånvaro skadar min fysiska hälsa. Din närhet saknas men i mina drömmar är du min. Mina drömmar är orörda av ångest, depression och verkligheten.

im rubber, you're glue. but i still stick to you


Jag är lakrits, men sådana hjärtan finns inte. Är det därför jag inte klarar av kärlek? Är det därför jag inte gör något för dig och mig, oss? Vi skulle ju vara som vi är, ensam pojke och deppig flicka. Allt skulle vara sant, men hur kan det bli när jag saboterar alla mina chanser. Du förtjänar bättre och jag ska bli något speciellt, en pojke du kan leva med.
En lakrits fisk.



Love,
S.


life was suppose to get better.


I en annan värld skulle jag vara prinsessan och du den fina pinsen som räddade mig från en eld-sprutande drake



Du skulle ju finnas där, och nu när det här dunkla rummet verkar krympa behöver jag dig som mest. Pojkband från 90talet är min tröst. Smutsiga köksgardiner och ljummet tee trycker bara på ångesten. Paniken ligger på lur, smular min hjärna till sand. Ibland önskar jag att livet var lättare, och att du bara stod på hörnet till min gata med öppna armar.