(25/01/2011)
och tillslut är man tillbaka till början. men det är väl egentligen inte ett slut, mer som ett tomt kapitel i nån jävla mörk och dyster självbiografi.
jag måste gilla det här. jag måste släppa det och lägga saker bakom mig. kanske startar något nytt snart, något bättre. men jag kan inte sitta så här längre, ensam på mitt rum utan någon annans tankar än mina egna och de sista orden jag hörde honom säga.
jag kan inte haka upp mig på det här.
jag tror att det kan bli bra, att allt kan ordna sig. men jag känner mig inte så stark, och inte så himla självsäker längre. jag känner mig mindre, på alla sätt o vis.
constant shiver down my spine.
vet inte riktigt vad jag känner eller tänker, eller ens vad jag tänkte då, men jag är ganska säker på att något bra kommer hända efter det här. jag klarar mig nog. några små förändringar bara.
Complaints