† † †

Varför just tankar om dig? De gör ont. River, skapar en plågsam väg genom mina tankar, lämnar djupare sår än någonsin. Jag ville glömma, jag vill inte tänka mer. Jag trodde det var min hjärna som gjorde ont, men det är hjärtat som värker. Alltid, hela tiden, aldrig. Du har försvunnit, men det var ju jag och mina tankar som raderade dig. Du fick inte vara kvar, men nu skriker hjärtat för att bli hört. Jag väljer att inte lyssna för jag vet att du aldrig kommer att höra.
  Detta är ett rop på hjälp. Hör du så väljer du att inte göra det. För, varför skulle jag tänka på dig? Varför, när jag valde att glömma dig och ditt hjärta? Tänk inte på mig. Det är ju ditt hjärta jag sårade så djupt.
Det gör ondare nu än någonsin. Det är kallare nu. Vinter har misshandlat min själ på alla sätt men det är ju vad jag har förtjänat. Jag vill inte tänka, på dig eller någonting. Jag vill springa från det förflutna, men jag kan inte springa från mig själv.

Kärlek. Det är bara ett krig. Ett krig som inte kan vara så verkligt eftersom det gör så ont.
Kärlek. Det är bara en dröm. Som inte alls är verklig eftersom krig och lycka inte går ihop.