† † †

Jag är nyklippt, ny-"im-over-all-this-sheiizzzz-and-done-with-love-and-crushes-atm", nyskrubbad och nyfödd. Eller, jag önskar jag var nyfödd. You like me? men hallå, get over it.
or go on with it....

Jag sitter i en vit utestol av plast, och kylan sticker mig under låren. Jag stirrar på min cykelnyckel som om det är nycklen till ditt hjärta. Jag vill inte vara här längre, och det svider bakom ögonlocket som det gör när man får tvål i ögat. Jag tror på det varje gång: att om jag gömmer mig i folkmassan kan jag inte känna mig ensam, men det blir motsattsen varje gång.
Jag sa det till henne: Jag orkar inte bli kär mer, jag orkar inte finnas här. Jag måste försvinna härifrån.
Jag sa det.

Sedan tog han mina händer i sina, och sa att jag kunde lita på honom. Om ändå alla var lika godhjärtade. Sen höll han om mig en sista gång innan jag cyklade hem i natten, utan varken jacka eller självförtroende.
Allt händer för en anledning: och det här hände för att jag skulle kunna glömma allt.
Men det blev motsattsen igen.

Jag vet att det inte är en ursäkt, men när jag tänker på dig vill jag spy.
Jag måste få tro att det är anledningen till varför vi inte är tillsammans. Låt mig tro på det, för det gör inte riktigt lika ont då. Men det gör så in i helvetes ont ändå.
Men nu ska jag inte tänka på dig mer för jag är en stor flicka, eller hur?!?? I can take care of myself when I get sick. Och sjuk är vad jag är. På alla möjliga sätt.

Jag räknar, nummer i fel ordning, hit och dit. Jag tänker på något väldigt overkligt för då blir du mer verklig. Förstår du? För, hur kan du vara så verklig och så nära mig, allt på samma gång? Jag försöker förstå allt det här nu.

Allt är en fet röra i min skalle, inget hänger ihop och ju mer jag tänker på det desto rörigare blir det. Men allt var ändå så perfekt, om man tänker på den stora helheten. Och det är helheten som betyder något för dig och mig.
Tänk hur roligt det måste ha sett ut; du och jag vinglandes fram genom den mörka och oförlåtligt dömande natten, hand i hand och ingen kunde stoppa oss? Vi måste vara väldigt sjuka, störda på riktigt. Alla skriker efter oss. Du tittade mig i ögonen och sa att vi inte behöver vända oss om, för om vi har varann hand i hand kan vi ta oss var vi vill.
Jag släppte inte.
Jag tvekade lite, men jag ville tro på dig och att det var verkligt: självförtroendet, och förtroendet för dig, kom när du viskade i mitt öra, höll mig tätt intill dig, och kysste mig fast alla tittade och viskade.
Nu kvittar allt annat.
Men med kärlek och självkänsla kommer ångest och frustration, kan det någonsin bara bli bra? Bara bli bra. OK. Som när vi bara fanns i din säng. Ingenting existerade utanför ditt täcke, och världen var ju vår.
Du får inte släppa nu, snälla. (oh jag hatar när jag ber och gnäller, men jag är faktiskt jävligt rädd) Släpp inte. Jag är rädd, och det borde du förstå nu.

jag vet inte hur det gick till, men nu vill jag få det ogjort för att det gör ont i hjärtat när jag tänker på dig och den där kvällen. Det har blivit en sjukdom. Det har blivit en drog, och jag kan inte sluta nu. Inte så här. Vänta

Jag ska checka in i ditt huvud, din mun är lobbyn. Dina ögon är min utsikt. Den bästa som finns. Min säng är på ditt bröst, och dina armar är min filt.
Här ska jag starta en hemlig klubb. Här. Hemlig. Du och jag är de två medlemar som finns, och det finns inte plats för någon annan.
We are the one and only
En. Tillsammans är vi. Tillsammans ska vi vara, och vi ska vara en. Du och jag

Jag klottrar ditt namn i min dagbok, det är där du finns. Men snart finns jag i ditt huvud, jag kan kontrollera dina tankar (för jag har kontroll-behov, inte bara över mig själv men över alla runt om mig och det är bara dig jag vill ha runt mig). Jag ska fylla din hjärna med kärlekssånger, tankar om kyssar från topp till tå. Och jag ska alltid finnas där. Så att du tänker på mig.
Jag har kontroll-behov.
Please me.
Let me control you. Now.

Jag drömde om vågorna, havet. Så som jag kommer ihåg det var det aldrig bra. Jag når inte ytan, och det är bara en röst jag hör.
Jag ger upp, låter havets magi ta mig i en stor våg. All min kraft rinner ur mig så som den har gjort många gånger förr. Men aldrig så här. Världen trycker ner mig, men inget har någon betydelse längre. Det är OK när det känns på det här viset. För jag känner ingenting.

Jag vet inte vad vi ska göra. Beslutet trycker ner mig.
Trycker ner mig tills det inte finns en återvändo, och jag kan inte be om ursäkt längre. För det finns inget som ursäktar det här.
Åh.
Det är så mycket man ska ha, bara för att kunna vara den man vill vara. Men inte för att vara sig själv. Vem vill vara sig själv, det är inte fint. Rynka näsan.

Men om jag ska vara ärlig, så är det bara just så här jag vill ha det. Dig nära mig. Fast kanske mer verkligt än vad det är nu. (dagdrömmer alltid, it's becoming my thing)
Jag saknar dig.

Men bara för att världen hatar miffon och nollor betyder inte det att det ska göra så ont. Jag kan inte hjälpa att jag fattar noll, är trögfattad och dum.

Det är alltid fel människa, pojke, flicka, vän, familj, farbro. Random creepy guy walking on the street. I cross my fingers, hope to god he doesn't turn around, whissles, "yeah, you're real fit. I'd tap you in a heartbeat. Can i have you digits?"
Jag skulle inte tro det.

OK. tillbaka in i drömvärlden. Där är det du och jag. Precis så som jag vill ha det. Jag är trött på all ångest, stress, fel saker som händer vid fel tillfällen. Jag önskar man kunde välja sitt öde. DÄRFÖR VÄGRAR JAG TRO PÅ ÖDET. Det har aldrig gjort mig något gott.
Det är bara en jävla huvudvärk. En fett jobbigt huvudvärk, som inte går över fast jag häller i mig alldeles för många tabletter. På burken står det att man bara ska ta max.2 var fjärde timme. Jo visst, ni kan lika gärna skjuta mig.

Jag sprang, kände inte benen som bar mig. Allt jag tänkte på var du. Att du skulle stå där när jag rundade hörnet där borta..
Men jag tänker inte ofta på dig, bara när jag äter, chattar, väntar på tåget som alltid är sent, när jag sitter på lektionerna och inte fattar ett piss, dricker sprit och är dum, jag är ofta dum, myser med min katt i knät som egentligen inte alls vill sitta där, pratar med min vänner, shoppar, lyssnar på Markus Krunegård, sover och drömmer, kollar på TEVE, sjunger...
Det är alltid jag, ensam. Jag tänker på dig.

YOU'RE STUCK IN MY HEAD. GET OUT. YOU DON'T WANT TO BE WITH ME
TRUST ME
THE WHOLE ENTIRE WORLD HATES LOSERS LIKE ME.
THE WORLD HATES LOSERS

Alcohol. Cigarettes. Drugs. Sex.
It will not satisfy this want, this need. This passion inside will always burn for you. And you alone.
But it's odd, because I am alone. You say you feel the lonlieness, but you don't understand. I come home, I sit alone. I wait for the phone to ring (ringring) but it never does. I wait around for you to show up, for any sort of sign. This guilt is too hard to handle.
I will show the world, I will show you, what I can do with myself. I'll become something great and then you'll want me. Because here I am, you're great and I want you.
These words have never meant anything to you.
I want you.
I want you so bad.
I want you so badly.
You. Just the way you are.


"I'll leave my room open till sunrise for you
I'll keep my eyes patiently focused on you
Where are you now I can hear footsteps
I'm dreaming
And if you will, keep me from waking to believe this
I'm lost without you"

Jag vet inte exakt hur länge jag stod där och väntade (sex minuter och femtiosex sekunder) men det var plötsligt mörkt och gatlamporna lös upp lite dämpat och fegt.
Utan dig är det alltid kallt.
Små, små snöflingor är bara jobbiga, och dumma flickor som pratar alldeles för högt ville jag strypa.

Ta tåget, 07.45.
Åk hem, 14.51.
Jag orkar inte, snälla någon skjut mig. För kanske, i himlen, eller bara någon annanstans, kan jag få vara nära dig. Som en vålnad kan jag röra mig obemärkt, och jag kan sitta 'front-row' i din film. Ditt liv som jag vill vara del av.

Somna 03.37.
Vakna för tidigt.
Jag kan inte sova längre. Eller, någonsin. Något saknas. Någon...
Jag blundar så hårt det går, hoppas att det inte är du som saknas eftersom du är så långt borta.

Drömma mig bort. alltid
Du och jag. Jag och du. vi. alltid.