† † †

jag står med pannan mot speglen tills jag inte känner igen mig själv. Då kan jag granska, se alla problem och jag kan konfrontera mig själv.
   Sedan blir jag rädd.
jag vill inte se mig själv på det viset. Det är orättvist. Och jag orkar bara inte.
Gud ge mig orken, modet. Eller, vem som helst. Jag vill kunna stå på någon annas fötter och dansa, inte på mina egna ben som känns fastlimmade i marken. Jobbig kullersten som bara vill mig ont. Precis som du.
När kan du se mig? Måste jag skriva till dig i all evighet för att du ska förstå att det här är till dig?
Jag skickar ett brev, en räkning på all smärta du har åstadkommit.
  Jag hatar faktiskt dig. Och jag hatar hur
jag
älskar
dig.










You know that I could use somebody
Someone like you, and all you know and how you speak
Countless lovers under cover of the street
You know that I could use somebody
Someone like you