† † †

Well I lost track when those words were said,
you took the wheel and you steered us into my bed,
and soon we woke and I walked you home
and it was pretty clear that is was hardly love.

Man kan inte hjälpa att ens ben får eget liv, sparkar omkring de eldfärgade löven en grå och dyster måndagskväll när man själv mår som dem: otillräcklig, bortputtad, dumpad, ogillad, hatad rent av. Själen brinner, men inte av ambition, men för något annat, en hel livstid kan spenderas på att försöka ta reda på vad. Vad vill du som dunkar så hårt i bröstet, -sluta nu jag får ont.
   A pack of change and it is time to move on. Men gud hur svårt det blir, svårt att få ut alla ord som vill sägas. Alla rop som vill skrikas, och alla de viskningar som vill höras. Inget räcker. Inget räcker längre. Jag har glämt allt, hur det var, hur vi hade tänkt att allt skulle bli då vi mådde bra. Då vi trivdes. Då jag mådde bra, och då jag trivdes.
Nu kittlas det konsigt. Jag ska sluta tänka, sluta tänka för mycket för då händer det aldrig något. Det gör bara så otroligt ont hela tiden...


/S