† † †

Så här är det.
När det gäller dig, mig, kärlek, då är det mer illamående. Min mun blir formad likt en jävla glage, jag fnittrar, och min mage bubblar.
Det blir inte värre. För när känslan (illamåendet) är över, blir jag trött på allt som handlar om dig. Så ska det inte bli.
Jag har ont i huvudet, hjärnan bultar och vill hoppa ut ur min skalle, skutta iväg. Då kan hjärtat välja hur som, då kvittar allt som är ologiskt, dumt, navit. För det är ju hjärtat man ska lyssna på, om man inte har en hjärna.
Det är lättare. Lättare för själen, lättare för sinnet.
Jag vill slå sönder något, och med strösta sannolikhet blir min kropp offret och jag slår om och om igen mot väggen. Allt jag har ätit kan jag nu se på golvet, mitt huvud gör bara så himla ont.
I mitt huvud:
Hit her with a hammer/Teeth smashed in/Red tongue twitching
Look inside her skeleton/My fingers sting/Where I feel your fingers have been
Ghostly fingers/Moving my limbs/Oh God I miss you