brev och en död telefon




Detta brev kommer jag aldrig att ge dig, det ska aldrig postas för att jag är feg.
För kvällar vi sågs var bara ursäkter för oss att supa hembränd alkohol och leka vilda. Och nu tror jag inte att jag klarar detta.
Du och jag.
Vi, oss, allt.
Allt är söndrigt och rörigt när du inte är här hos mig, men du har aldrig någonsin försökt fixa alla saker som ligger i tusen bitar på mitt badrumsgolv. Speglar, hjärtan, glas, telefoner, pennor, hela mitt liv. Ska du hjälpa mig eller se på när allt faller samman? Du har en biljett och en hammare, inget kan stoppa dig ikväll.

Veckor har krypt fram sen vi sist sågs, jag vet inte vad du vill med mig och jag vet inte vad jag vill med dig längre. Du kan vara en kåtbock i min säng, en charmig groda som viskar i mitt öra eller en helt perfekt men otrogen pojkvän. Men jag vet inte...
   Varför kan du inte bara ta det sista steget, hoppa och stampa på det lilla självförtroendet jag har kvar. Skär upp det med alla de verktygen du har och mal det gärna i en sån där matberedare.
Drink up, feel better. Feel drunk.





Complaints

Bite me:

you are:
remember?

e-mail: (publiceras ej)

www:

text: